mussika

Jag såg nyss "I skuggan av värmen" en gripande svensk (!) film om en heroinist den talade till mig. Hela filmen satt jag och nickade, njöt. Det är inte ofta jag grips av en film.

"I skuggan av värmen" bygger på Lotta Thells storsäljande bok med samma namn. Filmen handlar om Eva som har ett mörkt förflutet som missbrukare, men som lyckats få jobb som väktare på ett vaktbolag. Hon lever ensam med sin hund och kan tack vare strikta rutiner dölja sitt fortsatta missbruk helt för både arbetskamrater och omgivning. Men allt förändras när hon träffar Erik, polis i centrala Stockholm.

Sen tänkte jag och nu kommer jag som vanligt att uttrycka mig fel, men.. vi skulle behöva väktare som visste mer om droger, som hade mer empati. Som inte slår ner alkolister för att dom är alkolister. För det finns många, tro mig, många väktare som tror att dom har rätten att slåss. Som tror att pundare är idioter som inte har något värde. Och detta stör mig så otroligt, för visst ni kanske tänker "den som tagit sig in i skiten kan ta sig ur den" Men det är grymt svårt.. Plötsligt har du ett liv som är större än andras. Varför låta den försvinna för att må uselt ett par veckor.. några månader.. år? Det finns så många jag vill hjälpa.. det svider... aj.

Har någon sett den? Vad tycker ni?