jag.kan.inte.sova
Jag ser på hennes läppar som sakta smeker varandra. Hennes hår smeks av vinden och ett hårstrå landar på hennes övre läpp. Hon viftar med håret men hårstråt sitter kvar där. Som fast på hennes övre läpp, kanske känner den som jag? Hon skrattar åt något och jag besvarar skrattet med ett leende. Med henne är jag som mest ensam. Hon, kvinnan, min bästa vän och min största fiende. Den ända människan jag älskat tills jag hatat. En bekymrad blick möter min. Hon säger något som jag besvarar. Något enkelt men grymt hårt, vad kan jag inte beskriva. En sån enkel fras hör inte till. Plötsligt känner jag att hon rör vid mig och mitt hjärta rycker till. Varför hata? Är det jag tänker. Men så fel jag har.
har försökt sova i sex timmar nu, och har inte skrivit på något år så ursäkta rosten men hoppas ni förstår texten
